Att säga som det är, är inte alltid det lättaste.
Vem vet hur mottagaren ska ta emot budskapet?
För att man ska kunna vara helt ärliga mot varandra så måste man kunna lita på varandra.
Kan jag lita på att det jag säger tas emot utan fördömande?
Man måste kunna prata med varandra öppet och utan omskrivningar.
Det är inga konstigheter att förstå att det är så här det ska vara, och ändå är det så svårt att få till.
En öppen miljö och högt i tak är en förutsättning för att det ska lyckas.
Har vi det då?
Ja, det hoppas jag verkligen. Det känns så.
Jag håller inget hemligt för Jessica. Jag berättar om vad jag tycker, tänker och känner. Jag berättar om funderingar, fantasier och önskemål. Jag berättar allt jag hittar på, vilka jag har kontakt med och vad eller vem jag har sex med.
Jag ska vara helt ärlig nu också. Det är första gången som jag är det! Och nu menar jag helt ärlig. Utan omsvep.
Har det gett resultat?
Ja!
Är det svårt?
JA!
Men det blir lättare och lättare. Nu är det nästan så det blir för lätt att berätta allt. Och vissa saker ska man kanske inte berätta. Som vad hon ska få i julklapp. 😉
Hon vet alltså redan vad hon ska få i julklapp… Men det var inte mitt fel! Hon tjatade som fan om varför hon inte behövde betala sin biljett till Sweden Rock Festival! Så där får hon skylla sig själv! 😉
Men bara det att jag inte kunde hålla ens det hemligt… Fast jag vet inte vad jag får i julklapp…Om jag får någon! Hmmm… Så hon har alltså hemligheter för mig? Fast den hemligheten är ok. 🙂
Får jag samma tillbaka?
Ja, det tycker jag (om man nu inte räknar julklappen), men det är klart att det är alltid svårare för en undergiven. Risken att styra underifrån är stor. Sen att hon har svårt att uttrycka sina känslor i ord gör det lite svårare också.
Men samtidigt så vet Jessica också vilka regler och överenskommelser vi har så ljuger eller döljer hon något för mig… Ja… Då är det slut för min del. Total ärlighet måste vara ömsesidig.