Pang – Del 2

Han kom hem och sjönk ner i soffan och drog sin bärbara Dell Inspirion 1525 till sig. Han hade nästan precis beställt datorn. Den var cirka en vecka gammal nu och fortfarande kände han inte att den var riktigt hans. Alla inställningar som inte var riktigt som han ville och en hel del program som skulle installeras. Han sket i att installera Microsoft Office utan valde OpenOffice i stället. Gratis och fan så mycket stabilare.  Sen skulle Thunderbird in som e-postprogram. Eller kanske skulle han köra vidare med Gmail från Google som han gjorde nu. Det var smidigt att komma åt alla olika e-postkonto som han hade i ett och samma gränssnitt. Trots att det var i webbläsaren så funkade det riktigt bra. Han tvekade fortfarande vilket han skulle göra.

Han gick in på Gmail och kollade mailen. Viagra? Billiga klockor? Och titta där… Microsoft Office till halva priset! Han kanske skulle slå till och få en laglig kopia! Haha! Men…

Hon hade skickat ett mail. Det första han har hört från henne sen hon slängde dörren i huvudet på honom för två veckor sedan. Han hade själv inte kontaktat henne utan klart och tydligt hållit sig ifrån henne. Det var hon som dumpade honom. Och då ville inte han verka som om han kröp för henne.

Hennes mail var kortfattat och tydligt.

Ring mig när du ser detta.

Och hennes namn som underskrift.

Va fan handlar nu detta om? Lite fundersam drog han fram mobilen. Hennes telefonnummer låg fortfarande kvar i adressboken. Han funderade lite på om han skulle skita i att ringa. Men det verkade vara viktigt eftersom hon inte skrev vad det handlade om. Eller? Det var kanske bara ett utslag av hennes förmåga att vara en dramaqueen… Fan också!

Han ringde!

Hon svarade med ett
– Mmm…?

– Tjena. Det är jag. Du ville att jag skulle ringa.

– Ja… Jo… Kan du ringa om en liten stund…? Det är inte riktigt läge att prata nu.

Va i..?!?

–       Ring du om du vill mig något! Du vet, telefoner funkar liksom på båda hållen.

Han tryckte av luren i örat på henne innan hon hann svara.

Vem fan trodde hon att hon var? Nu fick det vara nog! Jävla fitta!

Han kände för att slänga telefonen i väggen. Han höjde armen och siktade på den stora fula tavlan han hade fått av sin mamma när han flyttade hemifrån. Detta var den tredje lägenheten som han bodde i och varje gång hade han försökt att inte hänga upp den. Men hans mamma hade gjort en scen av det varje gång. Tycker du inte om tavlan jag gav dig? Passar den inte in bland dina vänner? Skäms du för vem du är? Hennes kommentarer och frågor höll på att göra honom galen. Visserligen verkade det som tavlan gjorde honom spännande för vissa personer, men det var oftast psykfall som fittan som ville att han skulle ringa igen om en stund. Han sänkte armen med en suck. Vad skulle han säga till sin mamma? Att han slängde sin mobil på hennes stora fina tavla med Jesus och hans lärjungar sittandes på var sin Harley Davidson. Jesus står upp på sin motorcykel med armarna utsträckta och håret och sin kaftan fladdrande i fartvinden. Som om han var korsfäst men fri som vinden. Lärjungarna åker i en ostrukturerad formation bakom Jesus och det är en brokig skara som följer honom. De ser ut som en blandning av mc-gängen och pingstvännernas söndagsutflykt. Bara för att han kommer från ett väldigt religöst hem så är han inte speciellt troende. Han tror helt klart på en högre makt men om det är den skäggiga personen som anses vara pappa till snubben på motorcykeln… Ja det vet han inte. Han tittar upp på tavlan och känner sig lite skyldig. Fan ta morsan och hennes religiösa metoder att få honom att känna skuld. Ska inte religion vara befriande? Inte ska han väl känna skuld för att han inte är klar i sin övertygelse? Är det det som gud eller vem det nu är som är den högre makten tycker att han ska känna, ja då vill han inte vara religiös. Jösses… Tänk om han skulle ta denna diskussion med sin mamma. Då skulle han nog få ut arvet i förtid. Tanten hade nog dött på fläcken.

Han tittade på sin tavla igen och funderade varför den var så viktig för hans mamma. Han hade erbjudit sig att ha ett krucifix på väggen ovanför sängen istället. Men se, det gick inte. Han rynkade pannan… Var det han eller hans mamma som bestämde i hans liv? Ville han inte ha tavlan så skulle väl inte hon bestämma det? Han reste sig och tog tag i ramen. Försökte samla mod att lyfta ner den. Men han klarade det inte. Han sänkte armarna igen och satte sig i soffan igen. Jävla tavla. Jävla morsan. Jävla skuldkänsla. Fan ta det förflutna. När skulle han komma ifrån sitt gamla liv? Kunde han någonsin leva sitt eget liv?

Telefonen ringde. Han hoppade till… Som vanligt hade han förlorat sig i sina tankar och dagdrömmar.

Det var hon som ringde.

Han svarade med ett

– Tjena.

– Hej, sa hon… Ursäkta jag var så kort innan. Jag var på jobbet och jag satt mitt i ett möte när du ringde.

Va fan? Hon har ett jobb? Det var något nytt! Tänkte han. Hon som aldrig jobbat i hela sitt liv.

– Du var vardå sa du? Frågade han. Lätt chockad.

Hon skrattade lite lätt.

– På mitt jobb. Ja, jag vet att det låter konstigt men jag har faktiskt ett jobb.

– Jaha… Ok.. Vad var det du ville?

– Det här låter kanske konstigt men jag vill anställa dig.

– Du vill vad? Nu började han skratta. Högt.

– Jag vill erbjuda dig en tjänst i mitt företag. Du är en duktig analytiker och duktig på att förmedla ditt budskap. Och den kompetensen behöver vi här.

Hon var väldigt korrekt i sitt språk. Och hon lät väldigt proffsig. Hans skratt stockade sig i halsen. Han hostade till…

– Vänta nu lite… Backa bandet lite… I ditt företag? Vad.. Kan… Men… Va? Ditt företag? Nu får du nog förklara både det ena och det andra! Ilskan började bubbla i honom.

– Jo… Jag kan förstå att du är lite förvånad…

– Förvånad? Avbröt han… Det är bara förnamnet! Du har alltid sagt att du inte har ett jobb!

– Det stämmer. Svarade hon sakligt. Jag har inget jobb. Jag äger ett företag och har en VD anställd som sköter det. Jag är bara ägare och styrelseordförande.

– Du är vad? Han var uppriktigt förbannad just nu.

– Jag är… Började hon.

– Jaja. Jag hörde. Men… Han kunde inte riktigt samla tankarna just nu.
– Förklara bara allt. Nu! Hans röst bar spår av irritation.

– Ok. Så här är det. Jag startade ett företag för 8 år sedan. För 2 år sedan så tog jag ett steg tillbaka och satte mig i styrelsen och anställde en tjej som VD. Hon driver företaget och jag sitter som ordförande i styrelsen. Övriga i styrelsen är externa personer som inte är involverade i verksamheten men väl insatta i branschen. Och nu så står vi inför ett vägval. Och jag vill ha någon som gör en analys av världsläget och kan ge mig råd om vilken väg vi ska ta. Och du är den enda jag känner som jag kan lita på.

Han var stum. Lita på? På mig?

– Nu får du nog förklara lite mer… Stammade han fram.

– Jag äger Captag som är en reklambyrå slash webbyrå. Vi förvaltar en hel del stora konto och har en del egenutvecklade produkter i webbyrån. Vi omsätter knappt 500 miljoner om året. Och vi behöver någon som kan leda oss in i nästa steg av vårt lilla imperium. Vi tror att vi kan förvalta ett antal mindre och mellanstora bolag som ligger inom vår intressesfär inom webbutveckling. Reklambyrån har kunskapen för design och den biten, men vi behöver förstärka vår position på webben.

Hon tog en liten paus. Som för att hämta andan.

Han höll tyst. 500 mille? Hon som knappt duschade. Än mindre tvättade håret regelbundet. Vad tjänade hon? Som ägare och styrelseordförande?

Han fortsatte att vara tyst. Han hörde hennes andetag.

– Har du inget att säga? Frågade hon.

– Jag vet inte om du driver med mig… Eller om du menar allvar… Du är inte typen som… Jag menar… Äh, va fan. Du driver med mig, eller hur?

– Nä… Jag menar allvar. Jag är 100% seriös. Hennes röst var gravallvarlig.

– Ok… Varför just jag? Jag menar… Du dumpade mig. Och vi har ett förflutet… Och det sista mellan oss var inte direkt något positivt.

– Det är en av anledningarna! Du hatar kanske mig men du kommer att göra allt för att visa vad du går för. Hon var saklig i sin röst. Som om hon avhandlade en beställning av en kopp kaffe.

– Visa vad jag går för? Hur kan du vara säker på att jag inte gör allt för att djävlas med dig?
Han kände att han började få grepp på situationen igen.

– För att du är en av tre konsulter som vi kommer att ta in. Du är min personliga konsult som de andra inte kommer att veta om. Du kommer att gå som min VD:s personliga assistent och kommer att få full insyn i hela företaget. Det är en fördel efter som din främsta uppgift kommer att vara att se till att de andra konsulterna får vad de behöver. Du kommer att sitta på en unik position och ska förutom att göra en egen analys även rapportera till mig om vad som händer i företaget. Inte ens VD:n kommer att veta ditt verkliga uppdrag.

– Va? Ska jag vara din spion? Någon jävla dubbelagent? Varför skulle jag göra en sån här sak? Och för din skull?
Han var arg nu. Riktigt arg.

– Jag förstår vad du menar. Vi gör så här. Jag bjuder dig på middag ikväll och så förklarar jag allt. Ok?

Han suckade. Han var arg, irriterad för att hon tydligen kört något dubbelspel och jävligt nyfiken på vad detta handlade om.

– Ok. Sa han. Var?

– Kommer du ihåg den turkiska restaurangen som du bjöd mig på en gång? Hon lät faktiskt lite glad och lättad.

– Jadå, klart jag gör. Han var förvånad. Den låg väldigt avsides och var ganska så mysig. Lite av hans favoritställe att bjuda tjejer på som han ville förföra.

– Visst… Kl åtta? Sa han.

– Säg halv nio så hinner jag hem om också innan. Svarade hon.

– Ok, halv nio. Då ses vi där.

– Låter bra. Ok. Hej då. Hon avslutade snabbt.

– Ok, hej… Sen hörde han klicket i örat. Hon hade redan lagt på.