Jag tror att vi har många spöken som är ett arvegods från tidigare relationer eller möten med olika personer inom skola, jobb, genom uppväxt och olika intressen. Allt både på gott och ont. Alla har vi nog hört sig själv eller någon som står nära en lägga till ett nytt utryck eller en åsikt som man inte hört tidigare och kunnat se att det kommer ifrån en ny bekantskap. Med sig in i en relation har man både emotionella och sexuella spöken.
Jag har själv haft sexuella spöken med mig till min nuvarande primära relation. När vi träffades och började prata om vad vi gillar sexuellt, är intresserade av och vilka gränsdragningar där finns, blev det tydligt för mig att där fanns arv med från andra relationer i form av aktiviteter som jag inte såg som intressanta för att jag inte satt just det som prioritet i tidigare samlivet. Idag finns där fortfarande aktiviteter som jag inte ser som intressanta för det är inget för mig, medans spökena är bort och jag njuter av att inte begränsa mig sexuellt med min partner på grund av tidigare relationer.
Där fanns också emotionella skador som både var spöken/arv men också skador som var gjorda. Men som spöken fanns det också beteende som behövde brytas, bland annat frågade jag när vi hade varit på fest eller någon annan sammankomst om jag fick godkänt. Det var ett utryck som som fanns där jag som sökte bekräftelse i den nya relationen som ny respektive, men också ett arv från tidigare relation. Att fråga för då visste jag att återkopplingen på kritik över den jag är kom omedelbart. Då hade jag någon form av kontroll över den, både att den var levererad och om det fanns någon form av kritik så visste jag. Det var inte alltid som ex:et hade någon form av kritik utan frågan kunde även i tidigare relation vara relaterat till ett bekräftelsebehov som inte blev uppfyllt.
När vi träffades hade min partner en etablerad sekundär relation sedan många år. Det var en viktig relation på så sätt att han var tydlig med att den inte skulle avslutas, förminskas eller på något sätt förändras, där fanns inget utrymme för förhandling kring denna relation. I efterhand vet vi båda att det aldrig behövdes, men alla har vi våra spöken även han sedan tidigare relationer och då speciellt i fasen när en ny relation etableras och den sedan länge sekundära relationen presenteras. Deras relation var stormig, högt som lågt, dom älskade och hatade i ett högt tempo. Tidigare primära partner har haft svårt att förstå varför denna relation var viktig och varför den tilläts att vara så stormig. Att man vill få samma möjlighet till ett dåligt beteende och utrymme i att bli förlåten och älskad.
Efterhand som vi pratade om denna relationen växte det fram en tanke som jag bär med mig idag. Varför skulle jag vilja få möjligheten att göra hennes misstag, jag vill ju göra mina egna misstag och då samtidigt bli förlåten/ursäktad för mitt egna eventuella dåliga beteende eller misstag som görs. Detta är en tanke jag kan känns en väldig styrka i idag. Jag behöver inte leva upp till någon annans meriter. Och det fanns helt klart ett spöke för min partner, en oro att vi också skulle fastna in den loop som tidigare relationer fastnat kring – varför får hon men inte jag. Vad är era spöken och hur mycket får dom påverka era nuvarande relationer?