Om det ska fungera i en relation så är tydliga signaler ett krav för mig.
Kommunikation är A och O. Safelist i all ära men om man inte kan prata om det hur ska man då få det att fungera?
Jag är väldigt noga på att ”läsa av” och ställa checkfrågor. Nästan så jag själv kan bli irriterad på mig själv. Men jag vill inte att någon ska råka illa ut under en session.
Mesigt? Ja, säkert enligt många. Men för min del handlar det om trygghet, säkerhet och välbefinnande för den undergivne.
Men i en relation utan BDSM då? Ja du, min vän. Det är samma där. Tydlig kommunikation är en grundsten för att det ska fungera. Är det något som inte känns rätt för den ena parten så måste du upp till ytan. Det behövs kanske inte alltid diskuteras men det bör åtminstone nämnas så båda är medvetna om det.
Något som alltid fungerar är att säga ”Jag känner” eller ”Det känns så här för mig”. För är det något som man aldrig kan bli emotsagd på är hur man känner. Min känsla är alltid rätt för mig. Sen att jag kan ha fel i sak är något helt annat. Jag kan ha uppfattat det fel och så vidare. Men min känsla är alltid rätt för mig. Det kan du aldrig ta ifrån mig. Däremot kan du få min känsla att ändra sig.
Med en klar och tydlig kommunikation kan man uppnå mirakel. Kanske inte mirakel i biblisk mening, men mirakel i ett förhållande.
Den dagen då man inte vågar säga hur man känner då kan man lägga ner det förhållandet. Om en part är så pass introvert (fokuserar på sina egna känslor) att den inte kan ta emot den andra känslor, ja då är det dödsdömt.
Men otydliga signaler då? Vad är det?
För mig är det när den ena säger att gör vad du vill, men sen klagar på att man gjort det ena eller det andra. Om du inte själv vet vad du vill eller inte kan förmedla det, säg det då! Men säg inte att jag får göra som jag vill för att sen klanka ned på det jag gör.
Det finns mer än en person där ute i vida världen (och till och med i din närhet) som försöker ge dig friheten men samtidigt kontrollera den underifrån med otydliga pikar, kommentarer och liknande subtila sätt.
Tyvärr så kommer dessa personer att framstå som inkonsekventa och ingen jag kommer att få förtroende för. Dessa försvinner ut i från min sfär av personer som jag tycker om att omge mig med.
Hur är jag själv som person då?
Jag kan vara en stor egoist, egensinnig och egenkär. Samtidigt som jag är givande, omhändertagande och generös.
Jag har aldrig sagt att jag är en lätt person att umgås med. 🙂
Här får ni som känner mig gärna kommentera. Hur är jag som person?
Ni som inte känner mig får så klart också kommentera… Men kanske lite svårare. 🙂
Handsken är kastad! Vågar du ta upp den och berätta för mig vem, vad, hur jag är? 😉