För att kunna komma vidare så måste man ta nästa steg. Om så att det är ett litet steg. Bara ett mikroskopiskt litet steg. Men du måste ta det för att komma framåt. Allt handlar om att våga. Att vilja.
Den dagen du vill och vågar så kommer mycket att lösa sig av sig själv. Även om man inte tror det när man står där på kanten och ska våga ta första steget ut i det okända. Nu behöver det kanske inte vara fullt så dramatiskt som på bilden. Men känslan kan vara där. Vågar jag ta steget ut från kanten? Lämna den trygga fasta marken som jag så väl känner eftersom jag stått där och trampat länge.
Men tänk efter. Hur har du kommit hit? Där du är i dag? Genom att stå stilla och inte göra något? eller genom att ta dig framåt?
Visst, ibland hamnar man i det välkända ett steg fram och två steg bak. Men varför ge upp. Då är det bara att ta ett steg till framåt och hoppas på bättre fotfäste denna gång. För visst kan det vara halt och slipprig stig ibland man måste gå på. Men hellre gå framåt än stå stilla. Eller ännu värre gå bakåt.
Varför nu dessa funderingar om framåt bakåt och stå stilla?
Ja säg det. Det var en liten reflektion över hur livet ter sig ibland.