Jag blir ofta beskylld för att jag är väldigt mycket svart eller vit. Och nu menar jag inte bloggens färgtema, utan hur jag är som person.

Tyvärr måste jag nog erkänna att så är fallet. Jag har mina principer. Jag har mina åsikter. Jag är fast och övertygad om att jag har rätt. Vill du få mig att ändra åsikt så får du allt ha bra argument. På gott och ont.

”Det bara är så!”

Det är och förblir inget argument. Oavsett hur många gånger du upprepar det.

Men nu var det inte det som jag skulle skriva om.

Jag har delat in oss som håller på med BDSM i 3 olika kategorier.

Kategori 1:

Här lägger jag de som har varit med om något traumatiskt i sitt liv. Tyvärr så använder de BDSM som någon form av självterapi. Det brukar inte gå så bra med det. Självskadegruppen är starkt överrepresenterade här.

Kategori 2:

Här ligger det som har någon typ av psykisk störning. Är man bara öppen med det och har koll på situationen så kan det funka riktigt bra. Här är det enormt viktigt med ärlighet för att det ska funka.

Kategori 3:

Här ligger alla vi som gillar BDSM för vad det är. Inte varit utsatta för övergrepp, inga psykiska sjukdomar.

Nu kan det tyckas att jag är kanske lite är lite för kategorisk. Japp, svart eller vit… Kommer du ihåg?

Jag inser så klart att det finns säkert de som inte platsar in i någon av mina kategorier, eller har varianter av det. Men min erfarenhet är att oftast kan jag sätta in personen ganska så snabbt i någon av de här 3 kategorierna.
Ratar jag någon av dessa kategorier då jag väljer lekkamrater?
Nja, för jag nog säga här. Det beror på personen  och vad de vill få ut av en träff. Jag har svårt att se mig själv i ett rapegame med någon som blivit våldtagen. Eller ageplay med en som blivit utsatt för incest. Ja, du är med hoppas jag.

Vilken kategori är då jag?
En klar 3:a. Inga övergrepp eller traumatiska händelser. Ingen psykisk störning heller (på pappret i alla fall). Nu tänker du säkert.. Jo du, din lilla BDSM-fjant! Allt det är sjukt, helt sinnessjukt det du håller på med. Nähä! Det är det inte! Inte efter 2008/2009. Se mitt inlägg om att leva öppet med sin läggning

Vilken kategori är de jag leker med då?
Det varierar faktiskt. Men mest 2 och 3. Och helst 3 så klart. Jag har varit tillsammans med en kategori 1-tjej en gång i tiden. Jag klarade inte av att hantera alla de kopplingar som hon hade med olika saker och situationer som uppstod. Tyvärr måste jag säga för jag tyckte om henne väldigt mycket. Men vi gjorde varandra illa. Inte fysiskt (om man inte räknar när jag smiskade henne förstås…) utan psykiskt. Jag mådde inte bra i det förhållandet, och det gjorde nog inte hon heller. Tyvärr har vi ingen kontakt längre, men det kanske löser sig längre fram i livet. Men, ja… Vi sårade varandra rejält.

Vad är Jessica då?
Hon är helt klart en 3:a hon med. Om hon inte är världens bästa skådespelare förstås… För då har hon lyckats lura mig totalt! 🙂