Vem är jag att skriva om smärta? Jag klarar inte ens av när jag slår lilltån i sänggaveln.
Men jag gillar att ge smärta. Sadist som jag är. Men njuter jag av det? Ja, det gör jag för att jag vet att mottagaren vill det och njuter av det. Blir jag sexuellt upphetsad av det. Nej, faktiskt inte. Men någon form av tillfredsställelse får jag ändå. Tror det kan bero på att jag är mer än givare än en tagare. Jag ger hellre njutning än jag tar emot njutning. Missförstå mig inte nu, jag njuter gärna också. Men när det gäller min sadistiska sida så handlar det mer om att ge njutning till någon annan än att jag själv ska få njutning.
Kan jag vara sadistisk mot någon som inte vill ha smärta? Nej, jag kan inte vara sadist av ren illvilja. Jag funkar inte på det sättet. För mig är tydliga regler, stoppord och gemensam överenskommelse viktigt. Alla inblandade ska veta vad som gäller.
Ni som har träffat och lekt med mig vet hur jag reagerar på stoppord. Säg Rött och jag ryggar instinktivt och avslutar direkt. Knyter upp, låser upp, befriar, släpper, slutar… Ja oavsett vad och var vi är och gör så slutar det omedelbart.
Det tydligaste exemplet på det var när en kvinna var här och vi kom in att prata om det hela, hon blev nyfiken och ville testa. Jessica drog med henne in i sovrummet. När jag förklarat reglerna för henne så bad jag henne att upprepa dem. Hon hade hört de få regler där är. Rött är stopp, Gult är hit men inte längre. Grönt måste sägas om Rött sagts. Vi började leken så smått och jag hade handen på hennes hals. Såg viss tveksamhet i hennes ögon och frågade en gång till om hon kom ihåg reglerna. Jag hade förväntat mig ett ”Ja” men fick ”Rött betyder stopp”. Hon hann inte ens till betyder förrån jag hade släppt henne. Jag såg förvåningen i hennes ögon. Vi började båda skratta för vi fattade båda vad som hade hänt. Sen rabblade hon reglerna en gång till och sen sa hon ”Grönt – nu kan vi börja igen.”.
Ett annat exempel var när Jessica ville ha pisk över hela kroppen. Jag band henne diagonalt över sängen och började. Hon sa en hel del saker som aj, sluta och stönade och grät en del. Men inget Rött. Efter ett tag så kom det ett Rött. Jag band loss henne och plockade upp henne i min famn. Kollade av henne. Hon frågade varför jag slutade… ”Du sa ju Rött!”. Men det de hade hon inte gjort. Vad hon sa egentligen vet jag inte för hon kom inte ens ihåg vad hon sagt. Så det var bara att börja igen.
Här skulle jag vilja lägga upp en bild på Jessica som hon såg ut efter den kvällen, men eftersom hon inte godkänt det så kommer den kanske senare.
Det är den tryggheten som jag behöver när jag är med någon annan. Att veta att de verkligen förstått. Att de vet att jag slutar direkt när det är något som inte känns bra eller rätt. Så kan jag vara sadist mot någon som inte vill det? Nej jag tror genuint inte jag kan det.
Fungerar då kärlek och sadism ihop? Sida vid sida?
Ja, om man träffar en som är ens motpol inom sadomasochism, det vill säga en masochist.
Är det ett krav för det ska fungera? För mig är det ett krav. Jag tror inte jag skulle kunna fungera i ett förhållande där inte BDSM inte är en naturlig del av det hela. Vem försöker jag lura.. Jag vet att det inte fungerar om inte BDSM finns med som en naturlig del i förhållandet!
