Jag har full förståelse för att man inte kan, vill eller vågar vara öppen med sin läggning.
Jag tryckte ner min bi-sexuella sida under många år. När jag väl vågade erkänna det för mig själv och sedan ta steget ut att testa. Vilken befrielse!
Sedan att jag vågade leva ut min Dominanta sida också mer och mer och tillät mig att berätta för min dåvarande partner om vad jag länge drömt och fantiserat om. Och att hon vågade följa med mig en bit på min resa. Det är jag evigt henne tacksam för.
Idag har jag erkänt för mig själv vem och vad jag är.
Jag har berättat det för nära och kära. Mina kollegor vet.
Frågar du så svarar jag ärligt. Jag är den jag är och stolt över det.
Sen är det ingen religion som jag försöker slå in i skallen på folk. Jag anser att var och en har rätt till att vara som den är, men är du nyfiken, ja då berättar jag det lilla jag har lärt mig på min resa.
Misstänker att du undrar om jag fått höra mycket tråkningar och liknande. Jodå, men främst från killar som är homofober. Av någon konstig anledning tror de att bara för man är bi så tänker man sätta på dem. Här undrar jag faktiskt hur det är för en bög när han kommer ut? Blir alla homofober totalt skräckslagna och springer därifrån med händerna skyddandes framför arslet?
Sen att jag är öppen med min dominanta sida och BDSM gör det inte lättare för vissa ”före detta” vänner. De tror jag har slått huvudet och blivit knäpp på riktigt.
Visserligen ansågs BDSM vara en sinnessjukdom så sent som fram till 2008-2009 i Sverige. (Källa Wikipedia)
så helt frisk är man kanske inte ändå… 🙂
Trackbacks/Pingbacks