Jag träffade den kvinna som skulle bli mitt livs kärlek. Kanske orättvisst mot de som jag varit tillsammans med innan, men jag lovade att vara ärlig.
Jag är nu runt 30 år. Jag har inte utvecklat någon tydlig roll inom BDSM men jag har insett att något saknas i mitt sexliv. Att jag inte kan sätta fingret på det är frustrerande men en del i min vardag. Kvinnan som jag träffade nu levde jag ihop med i 10-11 år och det är tack vara henne som jag utvecklats och kommit fram till den jag är idag. Men nu går jag händelserna i förväg.
Vi var det perfekta paret. De få bråk vi hade är lätträknade. Och de få gånger vi bråkade så slutade det alltid med sex. Några gånger så tror jag till och med att vi triggade bråk för att ha det hårda och heta sexet som det oftast resulterade i.
Att jag haft killsex innan klarade vi av tidigt i min lilla berättelse. Men ingen av de jag varit tillsammans med har accepterat att jag vill ha det igen.
Nu hade jag helt plötsligt en kvinna som accepterade den biten och till och med uppmuntrade mig så att jag vågade gå ut med det offentligt. Utan henne så hade jag kanske fortfarande varit kvar i garderoben.
Vi experimenterade en hel del också. Jag fick för första gången testa att binda, smiska med både hand och piska. Vi hade väldigt blandad sex från långa mys/sex kvällar till mycket fysiskt med bondage och smisk. Dra i håret, munknulla, analt och annat som idag är en del av min normala sexlek.
Vi hade också trekant med en kille där jag fick vara aktiv med killen också. Det var helt otrolig känsla att inför den kvinna som vågade låta mig vara den jag ville vara få utlopp för något som jag fått trycka undan i så många år.
Varför separerade vi då?
Ja, säg det. En av anledningarna är att hon inte kunde följa med mig längre på min resa. Att hon lät mig komma ut som bisexuell och som Dominant belönade jag med att lämna henne.
Vi är fortfarande bästa vänner och pratar ofta i tele eller när vi lämnar över vår gemensamma son. Som jag förövrigt är henne väldigt tacksam för! En helt otroligt go kille.
Vi kom långt i vårt experimenterande inom BDSM men till slut nådde hon sin gräns. Hon ville inte gå längre. Jag däremot kände att jag bara precis hade gläntat på dörren till en värld som jag hoppats skulle finnas där. Mitt eget Narnia. Fast där gick man in i en garderob… Så kanske inte den bästa liknelsen.
Vi separerade som vänner och är som sagt fortfarande vänner. Det är otroligt skönt då hon är en av de mest otroliga människor jag känner. Jag älskar henne fortfarande för allt hon gick genom tillsammans med mig med öppet sinne. En god egenskap att inte fördömma utan att istället stötta.
Vi har haft en hel del samtal även efter vår separation om BDSM hon lever idag i ett svensson förhållande och har erkänt att hon kan sakna det hårda och utlämnande sexet vi hade. Men jag hoppas att hon kommer att hitta den medelväg som fungerar för henne och hennes nya partner.
När vi separerat så började jag en ny fas i mitt liv. Jag började söka partners som redan fanns inom BDSM.
Men eftersom detta är en ny del av min resa så… Dags för del 7