Egentligen är det ingen annons. Det jag ska försöka få ner i skrift är svaret på en fråga som jag fick för längesedan av en vän. Frågan är: Vad söker du hos en partner?
Vad för typ av partner?
Jag utgår från att det gäller en partner i vått och torrt. Som en livspartner. Inte en partner för en rent sexuell relation utan känslor. Så partner för att vara med, leva med.
När jag började forma mina tankar till ord som skulle uttalas så körde jag på säkra kort.
Min partner:
- ska vara sexig
- och vi ska ha grymt sex ihop
- ska vara masochist
- ska tycka om den jag är
Visst, inget fel i det. Det är bra punkter. Men räcker det? Är det de hörnstenar som jag vill bygga en relation på tillsammans med någon som jag skulle kunna tänka mig spendera resten av livet med?
Och det är där det börjar konkretisera sig. Spendera resten av livet med. Smaka på det. Resten av livet? Nu utgår vi såklart från att det är en längre tidshorisont vi pratar om här. Med vetskapen om att livet kan ta slut vilken sekund som helst. Men den aspekten lämnar vi just nu.
Vad vill jag har ut av en partner som jag ska, eller vill är nog mer rätt ord, spendera resten av mitt liv med?
Då blir listan lite annorlunda.
Min partner:
- ska vara min bästa vän
- och jag ska kunna prata om allt
- och jag ska kunna vara helt ärliga och öppna mot varandra
- och jag ska respektera varandra för våra olikheter
- och jag ska växa tillsammans genom våra olikheter och utmana varandra framåt i livet
Hoppla! Var tog det grymma sexet vägen?
Helt ärligt tror jag att sexet kommer vara amazing just för ärligheten och respekten för varandra bygger på ett förtroende och en trygghet. Jag menar…
Skulle du våga, eller ens vilja, diskutera på vilket sätt som det är skönast att bli stimulerad på prostatan med en tillfällig partner?
Eller lägga timmar på att utforska hur din partners kropp reagerar på dina olika beröringar, hårt som mjukt, över alla delar av kroppen?
Leta efter den där punkten där du vet att om jag pussar lite nätt och ömt så rinner kåtheten över på 2 millisekunder.
Eller lära dig om det är en örfil först och sen en kyss, eller om det är tvärtom?
Hur hittar man fram till detta då?
Hade jag haft svaret på det så hade jag förmodligen varit miljonär och parat ihop folk på löpande band och kört Joakim von Anka hopp i alla pengar folk gett mig för jag gav dem deras livs kärlek.
Nu har jag inget svar. Inte en massa pengar heller. Sen vet jag inte om mina svar är applicerbart på någon annan än mig själv.
Jag är som person, sökande. Jag vill finna, uppfinna. Söka ny kunskap. Lära känna. Komma framåt i livet.
Men framförallt vill jag känna. Jag är känslomänniska. Jag menar… Jag gråter till filmer som är känslomässiga. Jag gråter till saker som berör mig. Jag har stått och gråtit på konserter för det det varit så jävla bra och berört mig in i själen. Så jag känner. Mycket. Hela tiden. Bra som dåligt. Jag påverkas och styrs av mina känslor. Därför jag är så engagerad i en hel del som påverkar mig. Saker som både tar och ger energi.
Men min partner då?
Min bäste vän. Absolut. Jag ska kunna väcka min partner kl 3 på natten och berätta att jag inte kan sova för ”det där” har satt sig på hjärnan och jag måste få prata om det för kunna släppa det. Det där kan vara precis vad som… Så inget specifikt. Givetvis ska min partner kunna väcka mig av exakt samma anledning. Allt jag vill ha av min partner vill jag, såklart, vilja kunna ge tillbaka och mer därtill.
När jag kan finnas och gå en extra mil för min partner ska må bra. Och vet att jag kommer få tillbaka med ränta den dag jag behöver det. DÅ är jag trygg. Då känner jag tillhörighet.
Opps! Där var ett nyckelord till. Tillhörighet.
Jag vill känna tillhörighet med min partner.
Men tillbaka till gå en extra mil… Jag skrev precis att jag vill veta att jag kommer få tillbaka det med ränta den dag jag behöver det. Nej, inte när jag behöver det. För då kommer jag förmodligen be om det, och få det. Jag vill ha den där extra milen när jag inte behöver det. När jag inte ber om det. Precis som jag vill kunna sträcka ut min hand för att erbjuda min arm att luta sig på när verkligheten är lite så där läskigt jobbig. När man behöver andas lite extra.
Vad jag och min partner ska kunna ge/erbjuda varandra:
- Förtroende
- Ärlighet
- Trygghet
- Samhörighet
- Tillhörighet
Tror vi börjar kunna koka ner soppan av ord till något konkret nu.
Jag vill våga vara. Jag vill vara accepterad precis som jag är. Låt mig ge 100% och få tillbaka 100%.
Jag vill dela vardagen. Jag vill fixa middagen om jag vet att du haft det stressigt och mycket att göra. Jag vill komma hem till dukat bord när min dag varit kaos. Jag vill kunna skicka ett kort sms ”Jag behöver en kram…” och du svänger in om mitt jobb och överraskar mig med en… Ja vad kvittar, för det är handlingen att du tog dig tiden att göra det, för min skull. Precis som jag kommer svänga in om ditt jobb med din lunchlåda som du (återigen) glömde i kylskåpet i morse när du stressade iväg för vi legat och myst lite för länge innan vi kom upp ur sängen.
Jag vill kunna ligga och retas och kiva med dig i sängen för att sluta i mysigt sex. Mysigt kan då vara precis så där underbart hårt och brutalt som bara vi kan ha det tillsammans. Eller mysigt i att vi bara njuter av varandras närhet och hudens värme mot varandra.
Jag vill när jag hittar ett nytt ämne att nörda ner mig i så ska du skratta lite lätt och veta att du kommer få höra mig prata om detta i månader, år framåt. Även om du skrattar just nu så kommer du vara så oändligt trött på att höra mig gå in på detaljer som är så löjligt detaljerat så ingen ens bryr sig. Men du kommer lyssna och till och med pussa mig på pannan och säga att du faktiskt redan hört detta hundra gånger. Utan att bli irriterad på mig. Då känner jag mig trygg och vågar vara mig själv.
Jag vill kunna prata om mina känslor. Om mina tvivel. Om min osäkerhet.
Allt det vill jag kunna få. Allt det vill jag kunna ge tillbaka.
Det är du och jag mot världen.